Född i Eskilstuna, bodde sedan en kort period i Alby, uppvuxen i Nynäshamn. Byggt hus i Sorunda, 2003 bar det av till Gotland. 

När vi först flyttade till Gotland, skaffade vi en massa djur. Vi bodde ju ändå på en gård! 

Dagarna gick undan med arbetet att stängsla hagar, tömma stallet på gammal ved, bygga boxar och hönshus. Hästarna (förutom katterna och hunden) var de första att införskaffas. Efter det kom både höns, kaniner och lamm. Ja, det heter så på ön. 

Vi tömde ett gammalt kulturskyddat skjul så att lammen skulle ha skydd vid dåligt väder. Eller vid lamning.

Lammbodi som det fick heta, målades med faluröd färg och för att det inte skulle förväxlas, målades lammbodi på dörren med tjocka bokstäver.

Lammen verkade trivas i sin "nya" bostad. De kunde gå ut och in som de ville och såg ut att trivas med den tjocka, prasslande halmbädden.

Jag blev kontaktad av en vän i Nynäshamn som frågade om jag inte ville ha en minigris. Det lät kul, så vi bestämde att jag skulle hämta grisen i Nynäs, bara för att åka hem igen med vändande båt. Grisen rullades på i en gigantisk hundbur med hjul. Uppståndelse i hundsalongen vill jag lova!

Vi hade skaffat en stor värmelampa eftersom grisen tidigare hade bott i lägenhet. Vi ville inte att han skulle frysa. 

När tipset om att ytterligare en minigris kunde få komma till gården klippte vi till. Vår gris hade hittills gått med lammen.

 

Grisarna visade sig inte vara så mini i alla fall. De växte och växte. Vi kliade oss i huvudet och undrade vad vi gjort för fel. Kanske vi hade gett dem fel slags foder??

När vintern kom och jag skulle mata djuren, kunde jag ibland höra hur det rasslade i halmen. Jag tänkte med ilningar längs ryggraden att det måste vara råttor i lammbodi.

De höll sig på sin kant och så länge det var så, kändes det ok. Bara jag slapp se dem. För att vara säker på att inte stöta på dem när jag matade djuren, tog jag lite extratid på mig innan jag öppnade dörren. Stampade och var rätt högljudd. Det var vår överenskommelse. Trodde jag. 

En dag när jag som vanligt skulle mata djuren, hördes inget rassel. Istället såg jag en storråtta som stannat med ena frambenet i luften samtidigt som den sneglande åt mitt håll och verkade tänka: "- Jaha, är det bara du?". I sakta mak tog den sig ut från lammbodi, visste helt klart att jag aldrig skulle göra den illa.