9. sep, 2022
Hittade en gammal text..
Jag har varit en sökare så länge jag kan minnas. Jag har gått efter min inre röst och när den har sagt att det är dags att gå vidare har jag gjort det, inte alltid utan knorr.
”- Men varför måste jag, har jag tänkt, utmana mig själv hela tiden? Vad är syftet?” Lite trött vissa gånger över att jag aldrig kan nöja mig med saker som de är.
Nu har jag äntligen fått svaret! Jag har sökt efter min ”mittpunkt”. Läst Hjärtats väg- att hela och helas med kärlekens kraft av Kajsa Ingemarsson och Jörgen Tranberg (2015).
Det de skriver om liksom faller på plats i mitt inre som en sedan länge saknad pusselbit.
”Naturligtvis är det så!” har jag känt som ett stort utropstecken i mitt inre när jag läst. Hur jag närmar mig människor, problematiska arbetsplatser, allt detta stämmer! Jag har känt att bara jag har lite tid på mig kan jag vända den här stämningen/arbetsplatsen/människan till att se saker ur en annan synvinkel som gör livet lite positivare.
Den känslan har varit så stark i mig att jag har gått efter den helt och fullt och litat på den totalt. Den har jag aldrig ifrågasatt även om det känts tungt många gånger.
Och jag har sällan gett upp hoppet. Jag tror på människornas gemensamma helande krafter och på viljan att med kärleksfulla handlingar göra att världen blir en bättre plats. Inte bara för ett fåtal utan för oss alla.